Efter ett sent arbetspass på restaurangen var Sara på väg hem ensam vid 23-tiden. Gatan var tyst, men hon kunde inte skaka avsig känslan av att någon följde efter henne. En man gick en bit bakom henne. När hon tog en omväg gjorde han detsamma.

– Jag stannade vid en mer upplyst plats för att han skulle passera, men han stannade också. Först när jag gick vidare gjorde han det med, berättar Sara. Oroligheten växte, och hon bestämde sig för att larma via larmappen Cilia. Miriam, som rastade sin hund ett kvarter bort, såg larmet och begav sig direkt dit.

– Jag såg henne gå snabbt, hon såg stressad ut. Jag gick fram och hälsade som om vi kände varandra och så började vi gå tillsammans, säger Miriam.

Mannen, som tidigare följt efter Sara, vände snabbt bort och försvann när hon inte längre var ensam.

– Jag vet inte vad som hade hänt om jag inte larmat, men det var en enorm trygghet att jag kunde larma och veta att någon skulle komma, säger Sara.

*Det här är en fiktiv berättelse som bygger på verkliga händelser återberättade av våra användare. Detta då vi i dagsläget valt att inte lägga ut fullständiga berättelser i syfte att respektera och skydda våra användare.